Det har varit många tunga dagar sedan i onsdags då Stefan omkom i flygolyckan. Minnesceremonin i lördags var det finaste jag sett. Som Linda skrev i nyheten nedanför så vill även jag personligen rikta ett stort tack till de personer som deltog.
När jag under lördagen gick runt och frågade utvalda personer om de kunde tänka sig att gå längst fram och hålla banderollen vi målat till Stefans ära och då fick svaret, ”Självklart, det är en ära att få den frågan och att få delta”. Då vet man hur mycket Stefan betyder för folk.
På torsdag gäller nu samma sak.
Det som har hänt är tragiskt men man måste även bita ihop och gå vidare. Alla vi kommer att gå vidare med hjälp av varandra. Efter att den tysta minuten har hållits så är det ett jävla ös som gäller på ståplats OCH sittplats.
Det ska ses som en ära att få vara med och delta i hyllningarna till Stefan.
Sången ska eka hela vägen upp till himmelen så Stefan hör oss! Det ska sjungas i 60 min och lite till!
Jag hade inför årets säsong avsagt mig ansvaret som klackledare och tänkt trappa ner med hockeyn. Men efter att Stefan gått bort så började jag tänka om. Jag bestämde mig att jag går upp på pallen i ännu ett år för att hylla Stefan.
Detta är något var och en ska tänka på inför torsdag. Vi skiter i hur matchen på isen går, om domare är värdelös osv. På torsdag är det viktigaste att hylla Stefan Liv.
Vi gör det för Stefan!
Northbanks uppmanar till att samtliga gamla ”ståplatsare” som numera sitter på sittplats, ta klivet upp på ståplats för en match och hjälp till att hylla Stefan.
Alltid saknad – Aldrig glömd!